Denna triptyk är ett av de tidigaste exemplen av iscensatt fotografi med en feministisk agenda i Sverige. Verksviten visades första gången på Annika von Hausswolffs avgångsutställning på Konstfack 1993 och har därefter visats på utställningar runt om i hela världen. Verkets tre delar tar avstamp i 1990-talets patriarkala maktstrukturer, statistiken kring ouppklarade våldtäkter och den stereotypa bilden av kvinnan som det ständiga offret i populärkulturen, där nakna, döda, ofta våldtagna kvinnokroppar var lika självklara inslag i tv-soffan på fredagskvällen som godisskålen och nypoppade popcorn. Detta underhållningsvåld, riktat mot kvinnor, ser vi gott om även idag även om underhållningsbranschen kanske inte är riktigt lika ensidig nu som då.
Annika von Hausswolff vill genom sitt verk sätta fingret på denna, ofta omedvetna, reproduktion av stereotypa könsroller som slår åt båda hållen. Alla män blir i filmernas värld potentiella förövare och som kvinna lär du dig snart att vara rädd, försiktig och att begränsa dig så att du inte blir TV-deckarens nästa offer.