Frälsningsarmén grundades i Storbritannien 1856 av William och Catherine Booth. Paret Booth verkade som missionärer i slummen i östra London. Målet var att omvända fattiga, prostituerade, rumlare, alkoholister och andra samhällets olycksbarn till kristendomen. Det var ett hårt arbete och om någon frälsning alls kunde komma på tal gällde det att göra saker i rätt ordning. ”First soup, second soap, and finally salvation” var mottot. Medlemmarna kallades soldater och uppträdde i uniform. Med stridsrop som ”Blod och eld” och ”Fram till fronten!” broderade på bröstet gav de sig ut i vad de såg som ett krig mot ”synd och social orättvisa”.
Musik spelade tidigt en viktig roll inom Frälsningsarmén. De allra första musikerna följde med frälsningssoldaterna som en slags ”livvakter”. Att spela musik visade sig nämligen vara ett effektivt sätt att lugna uppretade folkmassor. Långt ifrån alla uppskattade budskapet om nykterhet och personligt ansvar, och det kunde ibland leda till våldsamheter.
Musik blev en bestående del av Frälsningsarméns verksamhet, också sedan det värsta stridslarmet i slummen i London tystnat. En nymodighet på mitten av 1800-talet var brassmusik och just brassband blev med tiden en standard inom Frälsningsarmén. Instrumenten som syns på bilden av frälsningssoldaterna i Skövdes musikkår är därför de typiska. Brassinstrument, eller bleckblåsinstrument, som trumpet, tuba och trombon - blanka vapen i kampen mot synden.