Stig Seipel tog över ordförandeskapet under en nedgångsperiod i föreningen med sjunkande medlemsantalet. Han blev ordförande direkt, hade tackat ja till styrelsen men visste inte att han skulle bli ordförande utan det var en »kupp« av tidigare ordförande Lennart Wilkmar.
– Vi bestämde att vi inte skulle arrangera några egna utställningar. Det fanns ingen anledning att konkurrera med de befintliga gallerierna.
I mitten på 1980-talet fanns förutom Konsthallen i Kulturhuset både Galleri Lucifer och Anderssons Konsthandel samt några andra som dök upp under kortare perioder.
Styrelsen satsade istället på föredrag och resor men det gick trögt i början. Då beslutade man att genomföra resor även när de inte gick ihop ekonomiskt. Detta ökade intresset. Alla resor beräknades på 30 personer. Några gick plus och andra minus, men medlemmarna kunde lita på att de genomfördes.
Ökat intresse
– Efter ett par år ökade intresset markant för medlemskap. Vi blev ofta två bussar på resorna.
Till de större resorna genomfördes föredrag innan, ofta med tilltugg och dryck. Minnesvärda resor är ”Inkaguldet” och ”Vite Krist” till Malmö och Köpenhamn med fem bussar! New York var också populärt, för att inte tala om resan till Kina med 94 deltagare!
Stig såg också till att få in ”experter” i styrelsen och lockade medlemmar från andra styrelser bland Skövdes många konstföreningar. Det blev en bra bredd och förtroendet ökade. Bland andra ingick Doris Meijer, Nils-Åke Rapp, Lena Brättemark, Ingemar Andersson, Bruno Högman och nuvarande ordförande Nicolas Krizan.
– Vi beslöt också att till största delen handla av lokala konstnärer i deras ateljeer och på lokala gallerier för att stödja konstlivet i Skövde.
Det arrangerades flera intressanta föredrag med välrenommerade föreläsare från bland annat Nationalmuseum i Stockholm och föredrag om till exempel Henri de Toulouse-Lautrec och om Popkonst. Innan föredraget om Toulouse-Lautrec hölls en rolig fest med cancan-flickor från Skövde Operettsällskap!
800 medlemmar
Medlemsantalet steg och nådde så småningom drygt 800 (2020 är vi omkring 650). Föreningen höll kvar det spännande momentet med utlottning på medlemsnumret en gång om året, och införde på nytt donationer till Konsthallen. Detta var ju ursprungligen en av konstföreningens uppgifter, och fram till 1952 köptes många betydande verk dit.
1995 skänkte föreningen en målning av Ernst Billgren ”Uppståndelsen” med bidrag från ytterligare tolv konstföreningar i Skaraborg.
Stefan Hammenbeck var konstmuseichef då och önskade detta verk som han sett på en utställning i Stockholm.
1997 donerades även en mapp med 15 litografier ur ”Spöksonaten” av Roj Friberg samt oljemålningen ”Landskap” från Irland av Lars Johansson. Därefter har föreningen fortsatt att donera verk till Konsthallen, nu Konstmuseet.
1997 avgick Stig, mest på grund av en annan anställning på arbetsplatsen.
Hans konstintresse började när en vän bläddrade i en konstbok med bilder på Salvador Dalís verk.
– Jag växte upp i Mölltorp och hemma fanns inget konstintresse. Men när jag var i 20-årsåldern och såg bilder på Dalís målningar – då var jag fast!
Intervju, text och foto av Ulla Andersson