Den amerikanska konstnären, aktivisten, skribenten och kunskapsförmedlaren Linda Stein (född 1943) är vårt femte och senaste tillskott i denna skara konstnärer som vi nu får chansen att lära känna på djupet. Detta tack vare ett nyförvärv på över 120 verk där merparten donerats till Konstmuseet av den ideella organisationen Have Art, Will Travel inc. (HAWT) som grundades 1972 av Linda Stein. Dessa drygt 120 verk signerade Linda Stein består av fotocollage, teckningar, textila verk och skulpturer i trä och metall. Tidsmässigt spänner verken över sex årtionden och är gjorda i skenet av allt från 1970-talets feministiska och sexuella uppvaknande, HBTQ-rörelsens framväxt och 11 september attackerna mot World Trade Center i New York till senare års massdemonstrationer mot polisbrutalitet, klimatförstöring och mäns våld mot kvinnor. Detta är första gången vi införlivar en så här stor samling verk av en konstnär som inte är eller har varit verksam i Sverige, vilket både är spännande och en aning utmanande. Idag är konsten mer global än någonsin förr och vi har enstaka verk av konstnärer från andra delar av världen i vår konstsamling sen tidigare. Men vårt fokus har ändå, fram tills nu, varit konst som haft en relation till den svenska konstscenen och dess referensramar. Med Linda Stein öppnar vi nu upp för nya perspektiv. Hon är en amerikansk konstnär som bott hela sitt liv i New York och mestadels verkat i en amerikansk konstkontext.
Linda Stein är intressant för oss på Konstmuseet på flera sätt. Dels genom chansen att bredda vår konstsamling med något som ligger oss varmt om hjärtat – normkritisk konst av bästa sort. Dels genom chansen att genom Linda Steins konst bättre kunna förstå ett land som vi svenskar alltid haft en komplicerad relation till. Å ena sidan älskar vi svenskar verkligen allt USA har att erbjuda. De senaste sextio åren har svenskarnas matvanor, traditioner och kulturella preferenser amerikaniserats så att vi inte ens tänker på att mycket av det allra svenskaste vi har idag som till exempel Kalles julafton och svensk raggarkultur helt och hållet bygger på amerikanska förlagor. Å andra sidan står vi svenskar ofta undrande inför mycket av det amerikanska samhällssystemet och agerandet i världspolitiken. Oavsett vad en tycker om USA går det inte att förneka att vi och resten av världen påverkas av allt som händer där. Något som blir än mer tydligt när Sverige nu, efter mer än två hundra år av neutralitet som försvarsstrategi, står och knackar på Natos dörr. Aldrig förr har behovet av kunskap om och förståelse för det stora landet i väst varit viktigare. Linda Stein har så klart inte svaren på alla våra frågor, men genom hennes konst och liv kan vi både lära om amerikansk konst och kultur, och fördjupa vår kunskap om det amerikanska samhällets utveckling.
Trots, eller kanske tack vare, USAs ställning i världen och den ambivalenta inställning vi har i Sverige till allt amerikanskt, går det att hitta många gemensamma referensramar mellan Linda Stein och hennes svenska konstnärskollegor som redan finns i vår samling. Ställer vi henne bredvid generationskamrater som Lena Cronqvist, Gittan Jönsson och Marianne Lindberg de Geer ser vi att deras konst, precis som Linda Steins, i ett tidigt skede satte fingret på olika kvinnliga erfarenheter och gjorde det personliga politiskt. Även bredvid samtida Skaraborgskonstnärer som Jonas Liveröd och Sigrid Wallskog är Linda Stein, med sin respektlösa inställning till materialet och intresse för historiska skeenden, mer en jämlike än något annat.
Något som gör Linda Stein extra intressant för oss på Konstmuseet är att vi nu får möjlighet att fördjupa oss i två olika konstnärskap från samma omvälvande tid, Linda Steins och Anna Sjödahls. Två konstnärer som båda var med och lanserade den feministiska konsten på 1960–70-talet, Anna Sjödahl i Sverige och Linda Stein i USA och som sen, helt oavsiktligt, i viss mening fortsatte skugga varandra konstnärligt fram till Anna Sjödahls allt för tidiga bortgång 2001. Förvisso var Anna Sjödahl nio år äldre än Linda Stein, men båda två gjorde entré på konstscenen ungefär samtidigt i mitten av 1960-talet. En tid präglad av ett socialt och feministiskt uppvaknande och en tid då konsten tog en allt större roll i samhällsutvecklingen. Ett återkommande konstnärligt tema under tidigt 1970-tal för både Anna Sjödahl och Linda Stein är olika stigman kopplade till deras sexualitet. För Anna Sjödahls del handlade det om att som frånskild kvinna i 40-års åldern med fyra barn, överhuvudtaget kunna bejaka sin sexlust utan samhällets fördömanden. För Linda Steins del handlade om att, i en tid då homosexualitet fortfarande var olagligt på många håll i USA och allmänt klassat som en psykisk sjukdom, förlika sig med tanken och erkänna för sig själv och för andra att hon var gay.
Även deras vilja att förmedla kunskap både inom och bortom konstens fält förenar de två. 1972 startar Linda Stein den ideella organisationen Have Art, Will Travel inc. (HAWT) genom vilken hon arbetar för att sprida positiva könsroller och motverka sociala orättvisor genom att anordna föreläsningar, panelsamtal, debatter och utställningar runt om i hela USA. Inte sällan sker detta i samarbete med något av landets många universitet. I samma veva hyr Anna Sjödahl affischplats i Stockholm för sina "alternativ till reklam" bilder och målar stora slottsbanér där hon hyllar vardagens kvinnor snarare än kungar. Därefter får hon ett konstnärligt undersökande uppdrag av arbetsmarknadsdepartementet innan hon tillslut blir professor på Umeå Konsthögskola. Så här följs de åt, med ett världshav mellan sig, påverkade av tiden de verkar i och platsen de verkar på, utan att någonsin träffas. Inte förrän nu.
Alla konstnärer påverkas av saker som händer runt omkring dem på olika sätt, inget konstigt med det, men ibland kan denna yttre faktor få långtgående konsekvenser. Ta till exempel Elli Hemberg som, efter sitt giftermål med en läkare på 1920-talet, av omvärlden blev degraderad till läkarhustru och därmed inte riktigt togs på allvar som konstnär förrän efter sin makes bortgång 40 år senare eller Ester Henning, vars konstnärsdrömmar krossades när hon drabbades av dåtidens syn på psykisk sjukdom. För Linda Steins del kom denna drabbning 11 september 2001 i form av två kapade flygplan som med full kraft flög rätt in i World Trade Centers två torn bara ett stenkast från hennes ateljé på nedre Manhattan, belägen i området som efteråt kom att kallas Ground Zero. Al Quaidas terrordåd förändrade världen. För att kunna lära av historien behöver vi hålla den levande. Glöms illdåden bort är det mycket lättare att de upprepas igen, på samma plats eller en helt ny, det gäller såväl vansinniga terrordåd som skoningslösa krigsbrott eller förintelsen.
Linda Stein har inte glömt bort, varken terrorattackerna hon själv var tvungen att fly ifrån eller nazisternas försök till total utplåning av hennes folk, judarna, som pågick för fullt när hon föddes. Istället har hon de senaste 20 åren arbetat med teman som beskyddare, hjältemod, flykt och civilkurage. Vad gör att någon blir en hjälte frågar hon sig innan hon sätter igång att gestalta några av alla de kvinnor som på olika sätt bekämpade nazisterna i den textila verksviten Holocaust Heroes, en svit som precis har fått sex nya delar, unika variationer, specialgjorda för Konstmuseet i Skövde.
Genom Linda Steins konst får vi ett unikt tillskott i Konstmuseets samling, både av historiskt signifikant konst och av helt samtida intryck och uttryck. För även om Linda Steins konst och engagemang spänner över många årtionden är hennes konstnärliga nyfikenhet och hennes vilja att förändra världen fortfarande lika stark. Oavsett om det är stora klimatdemonstrationer eller Black Lives Matter-protester, Coronapandemi eller debatter om flytande könsroller så står hon där, redo att påverkas, redo att påverka.