På detta odaterade fotografi, ur stadsmuseets samlingar, ses Lundbäck med garden uppe, redo att kasta sig över sin motståndare. Bilden ser ut att vara tagen i en fotoateljé. Är det ett idolporträtt?
Boxning är en idrott med stolta traditioner. Spåren leder bakåt ända till det antika Grekland, även om knytnävskamp tycks ha förekommit inom de flesta kulturer genom historien. En politisk rörelse som gärna framhöll antiken, och såg boxning som en av de ädlaste sporterna, var nazismen. I samband med de olympiska spelen i Berlin 1936 knep tysken Herbert Runge guldmedaljen i tungvikt, vilket var en stor framgång för den nazistiska propagandaapparaten.
Det var denne Herbert Runge (enligt svensk press en ”storhejare”) som skulle bli Harald Lundbäcks motståndare i en av hans fåtal landskamper. I januari 1943, mitt under brinnande krig, mötte det svenska landslaget i boxning det tyska, i den enorma Jahrhunderthalle i Breslau. Ett bombastiskt skådespel för den tillresta publiken som bestod av 10 000 tyska soldater, sårade och arbetare inom krigsindustrin. Lundbäck kämpade väl men förlorade, som väntat. Något år senare slutade han att boxas.